Förlossningsberättelse.

Torsdag 4/11:

Hade haft värkar hela onsdag kväll och natten till torsdagen, så på torsdag morgon så åkte vi in på förlossningen. Såklart så började värkarna avta på vägen dit, så jag började känna mig lite tveksam. Vi kom dit vid niotiden tror jag, och då gjorde dom en CTG-kurva på mig, som visade att jag hade värkar med 8-10 minuters mellanrum. Såklart blev jag riktigt besviken och irriterad eftersom dom hade kommit med 5-6 minuters mellanrum under natten. Dom kikade om jag hade öppnats något, och det hade jag inte, så jag fick smärtstillande och blev hemskickad helt enkelt. Och fy, så less jag blev, började t.om grina, töntig som jag är, haha. Nä, men var väl bara väldigt besvikelsen, och lite gravidhormoner på det så var gråten fixad, haha. Så det var alltså bara att sätta sig i bilen och åka hem igen, och när jag kom hem sov jag hela dagen eftersom jag inte hade sovit en blund under natten på grund av värkarna.

Lördag 6/11:

Hade lite små värkar under fredagen och lördagen, men tyckte inte det var så starkt, och inte så tätt, så det var inget med det. Men framåt lördagkvällen vid sex, sjutiden (kollade inte riktigt på klockan) började dom bli värre och värre, och jag hade riktigt ont, men jag ville inte åka in igen med risk för att bli hemskickad igen. Duschade en sväng för att se ifall det gick över, men det gjorde det inte, och det blev bara värre och värre, så vid nio åkte vi in ändå. Satt och hade jätteont i bilen, kom någon tår också. Det var nog den värsta bilresan jag har varit med om, sitta i en bil i lite mer än en timme och ha värkar är ingen hit kan jag lova.

Kom in till förlossningen vid tiotiden, och då satte dom på mig en CTG-kurva igen. Mamma gick ner och parkerade om bilen, och innan barnmorskan gick frågade hon om jag mådde illa, men nejdå, det gjorde jag inte, så jag fick ingen påse, och hon gick. Bara några sekunder efter hon hade gått kände jag att jag började må illa, så jag tryckte på den där knappen så dom skulle komma, men dom var lite för långsamma, så jag spydde fyra gånger på golvet, hela golvet var fullt i spya, inte kul. Så där satt jag lutad ut från sängen med spya i händerna och hade värkar, och ingen kom, tog ett bra tag, haha. Men sen så kom hon tillslut iallafall och sa, ”Nämen ojdå, jag frågade ju om du mådde illa!”. Men det kunde ju inte hjälpas att det kom så plötsligt och att dom var så sega, haha. Aja, sen fick jag sitta där med CTG-kurvan ett tag, och hade värkar med 3-4 minuters mellanrum har jag för mig att dom sa. Sen kollade dom om jag hade öppnat mig, och det hade jag, hela tre centimeter, och fy satan vad glad jag vart då, då fötstog jag att det verkligen var på riktigt denna gången!

Fick ett förlossningsrum, och så frågade hon om jag ville bada, och det kunde jag väl göra tyckte jag, var ju ganska långt emellan värkarna iallafall. Så hoppade i badet runt halv elva tror jag, och efter tjugo minuter tyckte jag att jag hade för ont för att ligga kvar, men barnmorskan tyckte att jag skulle ligga i minst en halvtimme, så jag härdade ut i tio minuter till, men sen så fick det absolut vara nog, så jag klev upp och gick tillbaks till förlossningsrummet. Värkarna hade blivit tätare och intensivare, så hon kollade hur öppen jag var, och då hade jag öppnat mig fem, nästan sex centimeter, alltså två, nästan tre centimeter på ca en timme. Jag hade så galet ont, så dom frågade om jag ville testa med lustgas, och visst ville jag det, vad som helst bara jag slipper ha så ont tänkte jag. Testade det litegrann, men tyckte inte det hjälpte så mycket, och jag mådde väldigt illa av att andas in det, så jag slutade med det, och då frågade dom om jag ville ha ryggmärgsbedövning istället. Jag hade ju tänkt försöka med bara lustgas, men det var inte så lätt när det kändes som man skulle spy i masken varje gång man andades i den, och jag orkade verkligen inte med att ha så ont, så jag sket i mina planer och sa åt dom att ge mig ryggmärgsbedövningen. Dom ringde efter narkosläkaren, och jag fick bara ondare och ondare. Dom sa att han var påväg, men efter nånting som kändes som en evighet så tyckte jag att det tog alldeles för lång tid, och började bli lite sur och frågade barnmorskan hur sakta han egentligen gick. Men tillslut kom han iallafall och frågade lite frågor som jag svarade snabbt på, kunde han inte bara ge mig bedövningen, tyckte jag. Tillslut fick jag sätta mig på sängkanten, vilket inte var det allra skönaste att göra mitt i en värk, men jag pallrade mig upp så han kunde sticka mig nån gång, haha. Har hört att det ska göra så ont och vara så obehagligt att bli stucken, men jag kände knappt nånting. Det kanske berodde på att jag var mitt i en värk också, haha.

Dom sa att det skulle ta ca tio minuter innan den började verka helt, men värkarna började kännas mindre och mindre för varje gång, och det var så satans skönt, tyckte jag. Efter tio minuter kände jag ingenting alls av värkarna, bara ett litet tryck neråt, men det kunde man inte ta bort, så det fick jag stå ut med. Men det var ju lätt som en plätt, det var ju INGENTING mot hur ont värkarna hade gjort, och trycket gjorde inte så ont heller, det var mest obekvämt. Så jag låg och vilade, och kände att trycket blev värre och värre. Tillslut var det riktigt obehagligt, kände nästan att jag var tvungen att krysta lite, så jag sa åt mamma att ringa på dom så dom fick komma och kolla hur mycket jag hade öppnats. Dom kom efter några minuter, och då var jag åtta centimeter öppen. Så dom gick igen, men bara efter fem minuter kände jag att jag verkligen var tvungen att krysta, så vi ringde på dom igen, och då var jag öppen nio centimeter, på bara några minuter. Dom sa att jag fick börja krysta lite, men inte fullt ut, så det gjorde jag.

Det började kännas riktigt jobbigt att hålla tillbaks, så jag frågade när jag fick börja krysta helt, dom kollade, och den där sista centimetern ville inte ge med sig, var tydligen en liten, liten kant som inte ville försvinna. Så barnmorskan försökte med att hålla undan kanten lite, och så fick jag krysta allt jag orkade så kanske bäbisens huvud kunde komma över kanten, men det funkade inte. Fick hålla tillbaks några verkar till, sen försökte hon med att hålla undan kanten igen, men utan framgång. Fick försöka med det flera gånger, och till slut funkade det, och GUD vad skönt att jag äntligen fick börja krysta helt, för nu kändes det som att jag kunde göra något åt den tryckande känslan.

Egentligen tyckte jag inte krystverkarna gjorde sådär jätteont, utan dom var mest obehagliga och obekväma. Vet inte riktigt exakt när jag började krysta, men det tog ganska lång tid mellan att jag började krysta tills hon kom ut klockan 04,28. Ungefär en och en halv timme krystade jag, enligt mamma, så jag började väl krysta runt tretiden. Kände mig riktigt trött och slut på slutet där, och mellan varje värk tror jag att jag sa att jag inte orkade nåt mer, haha! Men tillslut kom hon ut, min älskade dotter, och då försvann allt det onda direkt. Började grina när jag såg att det var en tjej som jag ville, och när dom la henne på mitt bröst kunde jag inte fatta att det verkligen var min bäbis som låg där.

Fast hon fick bara ligga kvar i nån minut, sen tog dom henne ifrån mig och sprang ut med henne till barnläkaren eftersom hon hade andningssvårigheter. Mamma följde med henne, och kom tillbaks några minuter senare och sa att hon hade fostervatten i lungorna, men att det skulle försvinna inom några timmar. Så efter ett tag kom mamma tillbaks med henne, men jag fick inte ha henne eftersom dom var tvungen att stoppa min blödning först, eftersom det tydligen inte gick så bra. En kvart efter att Sabina kom ut så kom moderkakan, och sen ville det tydligen aldrig sluta blöda, så det var tre sköterskor/läkare/barnmorskor som försökte få det att sluta. Dom tryckte HÅRT på min mage, och det gjorde skitont, men det sket väl dom i. Varje gång dom tryckte kände jag hur det forsade ut varmt blod när nere, det var lite obehagligt. Det gjorde så satans ont när dom tryckte hela tiden, så tillslut blev jag så jävla sur så jag sa åt dom att sluta, och det gjorde dom, en liten stund. Dom lyckades iallafall få stopp på det tillslut, efter över en timme, och så skulle dom bara trycka på magen ”en sista gång”.. Jaja, tänkte jag. Så dom tryckte lite, och det kom inte ut nåt mer blod. Sen sprang dom omkring och fixade och plockade ihop och så, och sen kom dom igen och sa att nu är det absolut sista gången vi ska trycka. Men vafan, tänkte jag, det gjorde satans ont, och jag började bli förbannad eftersom jag var satans törstig och fick inte dricka, och för att dom bara höll på och trycka och dryga sig, och för att jag inte fick ha min bäbis. Så dom tryckte lite, men sen sa jag åt dom på skarpen och sluta iallafall, och det gjorde dom, haha. Jag blev nog lite otrevlig där på slutet.. men det skiter man väl i. Så när dom hade lyckats stoppa blödningen fick jag äntligen ha min bäbis!

Medan jag fick ligga å mysa med henne på bröstet så skulle dom sy.. dom sprayade på nån bedövningsspray som sved som FAN, och som sprutade som fan, så jag fick säga åt dom att sluta med det också, haha. Sen sydde dom iallafall, vet inte hur mycket, och jag brydde mig inte för tillfället, för jag hade min bäbis i famnen. Så runt sjutiden var allt lugnt och fint i förlossningsrummet, och jag låg med min bäbis på bröstet. Sen kom dom in med fika åt oss, och jag som inte hade ätit på hela lördagkvällen eller söndagnatten var skithungrig, så jag bara tröck i mig. Sen vid niotiden, tror jag, så blev vi uppkörda på BB där vi somnade på en gång, alla tre. 

Så, där var min förlossningsberättelse. :) Dock vet jag inga exakta klockslag eller något eftersom jag inte fått någon förlossningsjournal, och klockan var ju inte direkt det jag fokuserade på för tillfället, så.. ;) Ni får klara er, men det tror jag ni gör!